Nästa söndags Tjej&Killsnack handlar om NAMN. Men… jag har bara kommit på fyra frågor, så nu ber jag om hjälp att komma på den femte! Om jag får många förslag så kan det hända att det blir frågor om namn ännu en gång. Nu på söndag kommer det viktiga frågor, har dock inte kommit på någon överskrift ännu, men stort tack till Chris för tips på intressanta frågor!

Den 5 december 2008 var en bra dag. En bra kväll och en alldeles underbar natt. Denna magiska natt blev jag och frugan ett par. Vi stod vid en pelare inne på restaurang Stålverket och pratade.

Anna sa att en vän hade frågat om vi var ett par nu. Sen tittade Anna på mig och såg lite forskande ut. Jag svarade “Jag vet inte, är vi det?” Anna svarade att hon inte heller visste. Sen konstaterade vi att så var det nog.

Efter det stod vi utanför och pussades mot väggen. Höll varandras händer och gick in igen hand i hand.

Då hade Anna varit här i en vecka och hade sjukskrivit sig från skolan för vi ville inte släppa varandra. Det gick stötar mellan oss och vi kunde inte låta bli varann. Det är tre år sen nu, och här är vi nu. Gifta, bor i radhus och är lyckligt kära.

Alla foton här ovanför tog vi första veckan vi träffades.

I förrgår när jag kom hem från jobbet stod Anna i hallen. Hon pussade på mig och satte på mig en ögonbindel, och sen ledde hon mig upp till andra våningen. In i badrummet och ner i ett varmt och avslappnande bad. Såååå sköööönt! Precis vad jag behövde efter en kväll på jobbet med värk i nacke, rygg och skalle.

Hon hade satt ihop en lista med musik från artister vi har sett live, tillsammans. Underbara låtar. Jag badade och sen myste vi ner oss i soffan och kollade ett par avsnitt av Glee.

Jag stannade till på OK/Q8 på väg hem från jobbet. Det var det enda som var öppet den tiden på dygnet. Jag köpte med mig älsklingens favorittårta, fryst men jättegod.

TACK till alla sötnosar på Facebook som har “gillat” och kommenterat min status den 5 december! <3 <3 <3

Jag är döpt till Jenny Marie-Louise Lilja. Men fram tills jag var 20 kallades jag för Marie. Min mamma har alltid sagt enbart Marie. Min pappa har alltid sagt Marie-Louise. När jag var 20 hade jag en brevvän, som tyckte att mitt riktiga namn Marie-Louise var så vackert, och efter det började jag presentera mig som just Marie-Louise. Jag tycker själv att det är mycket finare än Marie.

Samma brevvän började oxå att kalla mig för Milo, och det blev mer och mer att jag själv sa det, för att det är kortare och en bra och naturlig förkortning på Marie-Louise. Även om jag tycker jättemycket om mitt namn Marie-Louise, så ÄR det långt, både att skriva och säga.

För ett par år sedan så insåg jag att det är lika bra att jag lägger till Milo i mitt riktiga namn eftersom jag både kallar mig för det, och skriver under med det. Jag tog bort Jenny som jag aldrig har identifierat mig med, och så la jag till Milo som tilltalsnamn. Marie-Louise flyttade jag “bak” så nu är det mitt andranamn. Eftersom jag tycker om det, så ville jag ha det kvar.

Milo har namnsdag 7 maj.

• Milo är av germanskt ursprung och betyder “Den barmhärtige”,
  (“The merciful”).
• Milo betyder “Min kärlek” (Mi Love/My Love)
• Milo betyder “Efterlängtad kärlek”.
• Milo är ett typiskt montenegriniskt namn, betyder “Den käre”.
• Milo betyder “Äpple” på grekiska.

Vackert minsann! Hade jag faktiskt ingen aning om!

Namnet kommer ursprungligen från medelhavsområdet, men har även ett starkt fäste i de engelskspråkiga länderna, som Storbritannien, USA och Australien. Det har sitt ursprung i namnet Milas, som kommer från hebreiskan och har använts sen 1000-talet. I Sverige är Milo fortfarande ganska ovanligt, men på väg upp. År 2000 var namnet nr 884 på popularitetslistan, 2006 hade vi Milo på plats 138. 2010 hamnade det på plats 48.

Både pojkar och flickor döps till Milo, 2006 fanns i Sverige 53 män med namnet, och 9 kvinnor. Namn som är besläktade med Milo är Emilio, Miles och Milos (en tjeckisk variant av Milo).

Jag satt i min bil på torget i Trollhättan. Jag väntade på min fru som var på cafeet och köpte frallor som vi skulle mumsa i oss till en varm kopp med cappuccino när vi kom hem. En ren vardagsgrej, som jag verkligen kan känna en varm längtan efter. Något som för mig är så naturligt och mysigt.

Jag tittade ut genom rutan på vår bil. Där satt tre människor på en parkbänk, och två stod upp bredvid. Två kvinnor och tre män. De tillhör samhällets undre liga, A-laget. Dem vars vardag oftast dränks av alkohol, sittande på en parkbänk i centrum.

Jag satt där i min bil och studerade dessa människor. Det gör så ont i mig när jag tänker på hur deras vardag troligen ser ut. Hur de lever. Hur de bor. Hur de umgås. Jag följde den ena kvinnans rörelser när hon svängde och slängde med armarna, samtidigt som hon såg ut att berätta något för sin vän.

Jag jämförde i mina tankar hennes tillvaro med min egen. Jag undrar hur hon hamnade på parkbänken med flaskan som vän. Var det ett frivilligt val, eller hamnade hon där av misstag. Önskar hon då och då att hon hade ett annat liv? Att hon hade ett eget hem, en familj, en hobby, kanske ett arbete. Eller är hon tillfreds med livet på gatan? Jag har sett henne på stan i många år och det känns så förbannat tragiskt.

Jag skulle vilja leva det livet de lever. Få känna på hur de har det och se hur deras dagar ser ut. Jag skulle vilja vara en del av deras tillvaro, i en vecka. För att kunna sätta mig in i deras situation och för att få VETA hur det är att leva deras liv. Jag tror inte att jag, eller någon annan, någonsin, på något annat sätt kan förstå dem. Om ens då.

Veckans frågor. Läs mer om vad TJEJ&KILLSNACK är/hitta alla frågor här.
Mina svar kan du läsa längst ner i detta inlägget.

Tandläkaren

1. När var du hos tandläkaren sist, och vad gjorde du där?
2. Hur ofta går du till tandläkaren?
3. Har du lagat många hål?
4. Går du till en privat tandläkare eller till folktandvården?
5. Har du fått dina visdomständer, haft problem med dem?

För att andra ska hitta hit/till dig

Glöm inte länka till “http://mlilja.net/tjejkillsnack” i ditt inlägg, och glöm inte skriva ditt namn och DIREKTLÄNK till din veckans Tjej&Killsnack-sida nedan i kommentarsfältet. Tipsa om ämnen/frågor här.

Mina svar på veckans frågor

1. När var du hos tandläkaren sist, och vad gjorde du där?
Sist jag var hos tandläkaren var någon gång förra eller var det förrförra året? Jag fick en akuttid uppe i Jämtland när vi var där, min tand gjorde så GALET ont. Jag drog ut fanskapet, det satt ändå näst längst in i överkäken.

2. Hur ofta går du till tandläkaren?
Alldeles för sällan, och tyvärr när det redan har gått så långt så det blir ännu dyrare. Jag borde verkligen gå oftare så det hinner göras saker innan det går så långt så jag har hål stora som en halv tand. Just nu har jag en tand som värker satan. Tyvärr måste jag laga den, för den sitter så långt fram på sidan, så den syns när jag ler. Det är fjärde tanden bakifrån, på samma sida i överkäken där jag redan dragit tand nr två bakifrån.

3. Hur gammal var du när du fick ditt första hål?
Jag fick mitt första hål när jag var 16 år.

4. Går du till en privat tandläkare eller till folktandvården?
Jag går till en privat kvinna i Uddevalla som heter Minna, och som är kanonbra! Hon har hjälpt mig över den värsta tandläkarskräcken, så nu är det inte jobbigt längre.

5. Har du fått dina visdomständer, haft problem med dem?
Jag vet inte… är osäker på om de längst bak är visdomständer eller vanliga tänder faktiskt. Har iallafall inte haft några problem med dem.

Fredag:

Vi ska åka till Returen och kasta skräp; gamla madrassen med fjädrarna som står rakt ut, en byrå och massa annat skit som tar upp halva vårt hem.

Sen blir det till att pyssla lite, har några måsten. Undrar om Pirkko kommer och pysslar med mig? Hoppas!

Ikväll ska jag umgås med Frugan, Maria och förhoppningsvis Nathalie och Janina. Vi ska kolla på Idol hemma hos oss på “den stoooora TV’n med surrondsystem” och mysa.

Lördag:

Jag och Kicki ska till Överby och affärshuset Etage. Där ska vi sitta på scrapträff och pyssla från morgon till kväll. Det ska bli helt galet roligt. Det är flera goa människor jag känner som ska dit. Pyssla, umgås, mumsa mat. Kan det bli en bättre dag!

Söndag:

Ännu en pysseldag. Men den här dagen ska jag (och ev frugan) åka till Skövde och träffa de goa vännerna där. Det blir pyssel från morgon till kväll även denna dag.

Jag vill fettreducera min kropp. Eller iallafall min mage. Jag har två magar, dels den nedre under naveln, och sen har jag även en liten extra mag-utbuktning över naveln. Den här utbuktningen stör mig. Som fan! Det är en liten bit mage som står rakt ut, och det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag minskar i vikt. Den där jävla mag-delen är kvar ändå. Den är verkligen inte stor, men den är ful.

Jag har fortfarande en massa kg att gå ner efter gastric bypass-operationen, ca 30 kg sådär. Och det kan ju hända att jag får operation sen för att ta bort överflödigt skinn, men jag vill ha bort den NU! Alla tröjor sitter fult pga den där magen. Och just nu är det nog det jag tycker är mest jobbigt med min kropp.

Är det någon som har erfarenhet av fettreducering med Cavi-Lipo-behandling så berätta gärna.

Cavi-Lipo

Med den här behandlingen kan man alltså “skulptera” kroppen, dvs. man kan ta bort mest fett där man minst önskar ha det.

Cavi-Lipo är en ny teknik som använder ultraljud för att helt förstöra fettceller. Det som gör just Cavi-Lipo så effektiv är att den har en patenterad lösning som gör att ultraljudet distribueras in i kroppen vinkelrätt och att man då får interferens och således uppnår en mycket effektiv kaviation i behandlingsområdet utan att behöva använda onödigt mycke effekt. vilket gör det lättare att komma åt fettceller. Cavi-Lipo är marknadens enda maskin som arbetar med 25kHz.

Ultraljudsvågorna är effektiva ned till 15 mm under huden, där de kan lösa upp fettceller, medan andra typer av celler – exempelvis hud och blodkärl – endast påverkas genom ökad cirkulation. Med andra ord, en smärtfri och helt ofarlig teknik.

Kavitation
För att förklara kavitation behöver man förstå fettcellen. Enkelt beskrivet har alla celler ett skal som kallas membran. Fettcellen är fylld med vätska som till största delen består av fettsyror och glukos. Kavitation uppstår när t.ex. en vätska inte hinner fylla upp ett hålrum i samma takt som hålrummet skapas.

I Cavi-Lipons fall kommer fettcellen att vibrera i takt med ultraljudet, i en hastighet som är för hög för att cellen ska hinna med. Därigenom uppstår kavitation; det bildas en vakuumbubbla i fettcellen. Bubblan gnids mot vätskan i fettcellen och det uppstår friktionsvärme. Det tar Cavi-Lipon omkring 100 sekunder att få vakuumbubblan att bli så varm att den spränger fettcellens ytterhölje. Men andra ord är kavitation det fenomen som förstör fettcellen helt.

Källa: Tappade bort den…

Ja, så är det faktiskt. Min provanställning har nu blivit en fast anställning. Det är helt underbart! Jag har ett jobb. Jag vet från månad till månad vad jag kommer att tjäna. Jag har en tjänst. Jag kan inte ens i ord beskriva hur glad och lycklig jag är över detta.

Jag jobbar som habiliteringsassistent på SolhagaBy by i Lödöse, och jag trivs som fisken i vatten. Det är givande att arbeta med människor. Och det är otroligt givande att få möjligheten att hjälpa någon annan i vardagen så h*n får ett drägligt liv. Det passar mig bra, mycket bättre än jag nog trodde för flera år sedan.

Men, jag ska börja plugga oxå. Jag ska läsa in Omvårdnadsprogrammet på distans. Eftersom jag bara jobbar ca 73-74 % så har jag ju lite tid över, så det är väl bara att passa på så jag slipper CSN. Jag klurar på om det är något mer jag kan plugga på distans. Och var det finns en bra distansutbildning. Någon som vet? Man kan väl läsa socialpedagogik oxå? Vad mer?

Anna ska oxå läsa (klart) omvårdnad. Hon började ju med det för ett år sen men valde att jobba den här hösten istället för att läsa klart.

Den 1 december är det den årliga “World Aids Day”.
I samarbete med Smittskyddsinstitutet och Hiv-Sverige, så kan du nu vinna en sån här snygg halsduk. Jag lottar ut två halsdukar till två av er som vågar diskutera och berätta här under detta inlägget, om DINA erfarenheter av hiv. Känner du någon som har hiv? Har du själv hiv? Berätta fritt! Jag älskar att läsa era anekdoter, och om ni vågar berätta, manar det förhoppningsvis till att fler vågar.

Skriv gärna överst i din kommentar om du vill vinna en halsduk, så jag lottar ut bland er som vill bli lycklig ägare till detta varma snygga klädesplagg! Vinnaren kommer utses den 1 december kl. 23.59.

Joakim och Marianne är två helt vanliga personer – du kanske har mött dem i kön på ditt lokala snabbköp, på dansgolvet en lördagkväll, eller på skogspromenaden. För bägge är hiv en del av vardagen, på ett eller annat sätt: Joakim är själv hivpositiv, och i Mariannes fall är det hennes mamma som är smittad.

Nu kan vem som helst lära känna dem och deras vardag genom att lägga till en eller båda två som vän på Facebook.

Du hittar dem här:
- Joakim Jonsson
- Marianne Söderqvist

Eftersom jag själv tycker att människor är intressanta, det är givande att läsa om andras livsöden och hur de hanterar olika situationer, så har jag lagt till dem båda. Jag tycker det är ett stort, starkt och bra arbete de gör genom detta.

Hiv i Sverige

Totalt har det från hivepidemins start i början av 1980-talet fram till slutet av år 2010 anmälts 9 400 hivinfekterade personer varav 2 346 har fått aidsdiagnos och 2 182 har rapporterats avlidna. För grupperna aidsdiagnos och avlidna finns troligen en underrapportering som sannolikt är störst för dödsfallen. Ett okänt antal hivsmittade har också flyttat från Sverige och antalet hivinfekterade som idag lever i Sverige med känd hivdiagnos beräknas till drygt 5 300 personer.

Det är viktigt att våga prata om saker som hiv, och våga lyfta fram detta. Våga fråga om det är något man undrar och det absolut viktigaste är nog att faktiskt ta reda på information om hur det fungerar. Det finns människor som lever med sjukdomen, och för att inte “springa för livet” när man träffar dem, så behöver man veta. Jag tror att alltför många är rädda, och genom okunskapen så blir de då även undvikande. Även om det finns en god kunskap om hiv bland allmänheten riskerar de som lever med hiv att få ett negativt bemötande. Det finns INGEN som väljer att få hiv. De utsätts även för diskriminering och stigmatisering. Så får det inte vara!

Jag har jobbat aktivt inom RFSL (Trestad) i över tio år, och har genom dem även gått kurser där vi fått lära oss, pratat om och diskuterat fakta om just hiv, för att jag är intresserad. Jag vill veta! Jag känner ett par killar som har hiv, och det är inte något konstigt för mig. De är inte sämre än någon annan, på något sätt. De är människor, precis som du och jag. Skillnaden är att de tyvärr har råkat bli smittade av en livslång sjukdom som heter hiv.

Besök gärna Smittskyddsinstitutet och Hiv-Sveriges kampanjsida på Facebook för att läsa mer. Mer information om arbetet mot hiv finns också på HIV-portalen.

Basfakta om hiv och aids

Hivinfektion och aids orsakas av Humant Immunbrist Virus, ett s.k. retrovirus med ganska låg smittsamhet.
Utmärkande för retrovirus är att de lagras i kroppens arvsmassa. En hivinfektion läker inte ut spontant, utan den smittade bär på viruset resten av livet. Blod och andra kroppsvätskor kan sålunda vara smittsamma för andra under mycket långa tider, även om smittsamheten vid exponering inte är särskild stor.

En del nysmittade får en lindrig och snabbt övergående period med feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och utslag några veckor efter det att de smittats – en primärinfektion. Andra märker ingenting. Det kan dröja flera år från smittillfället tills man blir sjuk. Sjukdomsbilden i denna senare fas kan delvis hänföras till viruset som sådant, men fr.a. beror symtomen på andra infektionssjukdomar man ådrar sig p.g.a. nedsatt immunförsvar.

Det är dessa sekundära infektioner som ligger bakom det sjukdomstillstånd som kallas aids (Acquired Immuno Deficiency Syndrome) och som man först lade märke till och noterade som något nytt och tidigare okänt, långt innan man identifierat själva viruset.
Ett besked om att man är smittad med hiv betyder inte att aids är nära förestående. Om inte någon bromsmedicin insätts har dock hälften av de smittade insjuknat inom 10 år.

Någon specifik behandling, som en gång för alla botar infektionen och får smittan att elimineras ur kroppen, finns ej. Däremot finns idag ganska effektiva s.k. bromsmediciner som minskar mängden cirkulerande virus och som fördröjer sjukdomsutvecklingen.
Diagnos ställs genom att antikroppar mot hiv påvisas i patientens blod.
(källa: smittskyddsinstitutet)

ÄNTLIGEN ska katten få ett högre värde. Det är verkligen på tiden. Katter har tyvärr alltid räknats som mindre värda, och det är stor skandal. Registrering och kastrering ska bli obligatoriskt enligt lag, och det tycker jag är bra. Varför skulle katter vara mindre värda än hundar? För mig har de precis lika stort värde.

Det är inte bra att det föds katter hej vilt, och att de förvildade lever överallt. De behöver ett hem och kärlek precis som hundar. Det finns inte på kartan att man skulle lämna en hund vind för våg, eller låta valpar bli släppta ute för att tvingas överleva på egen hand. Ja, om man inte är sjuk i huvudet då.

Våra sötnosar, Tindra, Mowgli och Zpiky