Svar till Fidelio som skrivit i mina kommentarer ang. mitt blogginlägg om att jag inte kan sova… Om du tycker att jag har fördomar, så är DU lika korkad som jag anade. Jag tycker inte att det är fördomar att skriva att någon talar på ett visst språk. Vari ligger fördomarna i det? Att det lät som att de bråkade? Det kunde en svensktalande likväl gjort. Att de slog i dörrar och brevinkast? Det kunde oxå likväl en svensktalande gjort. Eller kanske att de jobbade som tidningsbud mitt i natten? Ja, det kunde en svensktalande oxå gjort.

Nej du, Fidelio, jag tror att du bara letar fel här inne, för att ha något att anmärka på. Att få klaga lite, och få lite uppmärksamhet. Att försöka reta upp mig eller någon annan. Tyvärr, speciellt uppretad blir jag inte. Tycker bara att det är ovanligt fånigt. Men jag måste ha gjort dig lite glad iaf eftersom du fick lite extra uppmärksamhet.

Jag kan ju då tala om att jag inte har några fördomar gällande utländsktalande människor. Jag tycker om alla sorters människor, för det är väl det vi är va? Människor med olika hudfärg och olika språk? Ja, det tycker då jag iallfall. Och vill du få det att låta som att jag skulle vara rasist eller nåt i den stilen, så är du verkligen ute och cyklar! Jag har mängder med vänner som inte är svenska, och jag älskar dem!

Jag om någon brukar väl verkligen förespråka att alla människor är lika värdefulla trots sina hudfärger, språk, yrken osv. Jag ser ingen skillnad. Invandrare, uteliggare, kristen, advokat, homosexuell och kung tex. I mina ögon är alla lika mycket värda. Jag har väldigt svårt för när det görs skillnad på olika typer av människor.

Hur har du det med DINA fördomar, kan man ju då istället undra?

Nu är det inte ens roligt längre. Folk säger att man inte ska klaga, men nu är det för varmt… det är totalt vindstilla och nästan 30 grader. Det måste vara mer i solen. Jag vill ha en pool här utanför som man kan bo i några timmar om dan.

Min kropp är inte van vid den här tropiska värmen. Jag får huvudvärk och orkar inget. Cymbaltan gör att svetten rinner mer än lovligt. Ansiktet är helt vått. Jag vill bada, duscha iskallt. Jag har redan tagit en kall dusch idag, och snart kommer Maria och Elli och hämtar oss. De är så söta och bjuder med oss på en badtur. Vi har ju ingen bil, så vi kommer ju inte till badställen direkt.

TACK Maria och Elli för er omtanke!

Nu ska jag se om min hjärna fungerar nåt alls, och scrappa lite. Vi har inte fått klart alla bröllopskorten än. Det är ca tio st. kvar att göra.

Ha en bra em/kväll! Och ta hand om varandra!

Inne hos Micke på Kludd.se, kan ni se hur man gör för att installera och hur man använder sin mobil för att blogga på WP. Hur bra som helst! Jag installerade det igår, och som ni märkte bloggade jag liggandes i sängen med mobilen i natt… :nerd: Smidigt som tusan om man vill skriva lite i sin blogg när man inte har tillgång till datorn.

*eh* Vadå blogg-beroende… :angel:

Den där fläkten vid sängen gör mig dunderförkyld Vampi! Har provat! Jätteskönt att sova så, men vaknar med världens förkylning. Så, det vågar jag mig inte på att prova igen. Det blir ju både kallare och lite dragigt med fläkten.

Våra Traderasaker kan ni hitta dels bland länkarna till mina sidor, lite längre ner i höger meny, och även HÄR! :)

Det här är så häftigt! Virkad och stickad grafitti. Det livar upp lite, och som de skriver, det är ju väldigt harmlöst och inget går ju sönder. Kul idé! Vet du nån mer sån här kul idé så tipsa gärna mig? Det är skoj att kolla runt lite på vad folk har för intressen, speciellt om de är lite udda och roliga!

Annas brorsa Micke.

Idag har Micke anlänt, Annas tre år äldre skitsnygga brorsa! Trevlig som tusan är han oxå. Han ska vara här tills på lördag, då han åker hem till Östersund igen. Vi vet inte än vad vi ska hitta på i veckoslutet, men jag har några kort jag måste göra iallfall. Det blir lite mer pengar in till vårt bröllop! :thumbsup:

Det har varit väldigt få beställningar på kort nu. Kolla in mina scrappade kort till höger i menyn under Scrapping, så kan du se lite av det jag har gjort. Man kan välja vilken färg man vill. Vilken text på kortet man vill. Nästan vilket tema man vill, bara jag har stämplar så funkar det, och vi har ett par tusen att välja på så…! Och mina ideér tar aldrig slut! Välkomna med beställningar!

Snart kommer Petra och fikar, och ikväll ska vi gå med Pirkko en sväng till Stålverket och få födelsedagspresenter av henne i mat. Anna fyllde ju i söndags och jag fyller år på fredag! :)

Jag har läst ännu en krönika av Lisa Magnusson på Aftonbladet. “Gud hatar det homosarna gör med varandra”.

Jag skrev till Trollhättans tidning för nåt år sedan, ett svar på det en präst hade skrivit om kyrkan och homosexuella. Nu har jag tyvärr inte kvar vad han skrev, men man kan utläsa det ur min text, på det sättet jag har svarat. Det handlar om lite mer än just kyrkan och homosexuella. Den nedre texten är ännu ett svar i samma fråga. En del saker upprepar sig, men det är pga. att jag var tvungen att korta ner den översta texten till hälften, så jag tog med det den efterföljande insändaren istället.

Fördomar = Okunskap och ovilja
Svar till “XX, präst”

Jag har fått lära mig att man ska respektera vad andra människor har för tankar och åsikter, och att man ska träffa människor med ett öppet sinne. Alla kan omöjligt vara likadana. Jag respekterar dig och dina åsikter, men jag håller inte med, jag gillar inte när en människas tänkande och handlande går ut över andra oskyldiga individer.

Du skriver att en präst kan krävas hålla sig till Bibeln. Den här Bibeln som är så viktig för kyrkan, har ni tänkt på att när den skrevs såg det inte ut som det gör i dag i samhället. För mig är bibeln en saga, men, jag respekterar att det finns människor som läser den och som tror på den. Dock tycker jag att man ska tänka på att samhället och människan tack och lov har utvecklats, och att vi faktiskt lever på 2000-talet. Kanske borde även kyrkan stanna upp och tänka till lite, utveckla sitt sinne, ta sig ur detta tunnelseende, och inse att även homosexuella är människor med ett hjärta och en själ.

Det är beklämmande att höra att det fortfarande finns så förlegade åsikter som att homosexuella skulle vara sjuka, mindre värda eller helt enkelt inte tillhöra samhällets normer. Och det är ännu mer beklämmande att höra att kyrkan är så inskränkt att den enbart tänker kön när de tänker på individer. Det finns även homosexuella som har behov av/tror på det kyrkan står för, det är tragiskt att kyrkan stänger ute dessa människor.

Det är även tragiskt att se att det faktiskt finns människor, barn, vuxna, som väljer att ta sitt liv för att de inte vågar tala om vem de är. För att de inte vågar leva ut sin kärlek pga. rädslan av att bli utstötta eller mobbade. Det är samhället och föräldrarna som lägger värderingar och fördomar hos barnen från att de är små. Varför överhuvudtaget framföra något så vidrigt som att homosexualitet är fel? Det föder bara ännu mer fördomar. Det kanske är ditt barn eller barnbarn som tar sitt liv för att det inte blir accepterat av t.ex. föräldrar och vänner. Vem ger någon annan rätten att bestämma vad som är rätt eller fel?

Du skriver om att ett barn behöver både en far och en mor. Självklart tror jag att alla barn behöver förebilder i både män och kvinnor, men det måste inte nödvändigtvis vara från en far och mor. Det kan likväl vara från omgivningen. Det finns så otroligt många barn som lever på barnhem, som lever med endast en far eller en mor, där det inte finns någon av det andra könet som bryr sig eller som kan vara en bra förebild. Det finns barn som far illa pga. elakhet i alla samhällsgrupper.

Det viktigaste för ett barn tycker jag personligen inte är vilket kön föräldrarna har, utan att de får en kärleksfylld uppväxt och lär sig att fördomar är något människor har, när de i okunskap och ovilja att lära sig annat, dömer andra människor.

Milo Lilja – feb. 2008

Varför är könet så viktigt när det bara handlar om kärlek mellan människor?
Svar till “XX” och “XX”.

Det behövs spermier från en man och ägg från en kvinna för att det ska bli ett barn, men det krävs inte en man och en kvinna för att uppfostra ett barn och ge det kärlek och vägledning i livet. Det krävs tillitsfulla, trygga människor och det är oviktigt vilket kön de har. Det behövs även en tolerans från omgivningen, och det är något vi måste jobba med. Det är samhället och vi föräldrarna som lägger värderingar/ev.fördomar hos barn från att de är små.

Tyvärr fick jag halvera min förra insändare, ett par viktiga ord försvann. Kanske borde även kyrkan stanna upp och tänka till lite, utvecklas och inse att även homosexuella är människor med ett hjärta och en själ. Inte att de är en avart som ska dömas ut för att de älskar en annan människa.

Det finns även homosexuella som har behov av/tror på det kyrkan står för, det är tragiskt att kyrkan stänger ute dessa människor. Det handlar inte om att ändra på religioner, det handlar om att ta till sig och inse att saker inte alltid är som de varit.

Milo Lilja – feb. 2008

Ligger i sängen. Mörkt… Varmt… Svettigt… Klibbigt… Tyst… Varmt… Kan inte sova… Vrider mig… Täcket vid fötterna… Kroppen utslagen… Sa jag att det är varmt?

Älsklingen blir tokig på att det kliar i näsan och ögonen. Hon tror hon har pollenallergi. Hon kan inte heller sova. Hon vaknar var och varannan natt, oftast av mardrömmar. Undrar om det är utsättningssymptom av cymbaltan. Ett helvete.

Jag önskar att det gick att ha en fläkt ståendes vid fotändan, som svalkade våra kroppar lite. Men då lär jag ju bli förkyld. Fan.

Klockan är strax tre på natten. Jag hör tidningsbudet utanför, de samtalar på nåt annat språk. Ibland låter det som att de är ovänner, och så slår de i dörrarna och smäller i brevkasten. Hänsyn?

Nu ska jag försöka sova på allvar. Jag var ju tvungen att pröva bloggning via min mobil. Nattinatti…

Vad i hela världen har det för betydelse om en elefant drar sig till motsatta könet eller samma kön? Jag läste om elefanten på Aftonbladet, en länk som jag hittade inne hos min vän Linda, och blev så jävla förbannad! Idioter! Sätta en oskyldigt djur som inte ens fattar vad det är frågan om i en liten bur. :scombust: :exhausted:

Ja, nu sitter jag och fastnar till på Aftonbladet igen. Jag hittade till Lisa Magnussons krönikor, och läste bla. den som handlar om “Allas rätt till sin egen död“.

Jag skrev i den här veckans tjejsnack om att jag tycker att det i Sverige borde införas dödshjälp.

Citerar mig själv: “Jag tycker att det är bra att det finns dödshjälp! Jag tycker att det borde införas i Sverige. Och att man får fylla i papper, precis som när man väljer om man vill donera organ. Det finns bara en person som kan bestämma över kroppens vara eller icke vara, och det är den som lever med den. Jag önskar att det finns dödshjälp att tillgå om jag skulle bli så sjuk och vet att det inte går att göra något, om jag bara ligger och plågas. Varför ska man ligga och vänta in döden, bara för att det ska vara moraliskt rätt? Det gynnar ingen, varken den som ligger för döden eller anhöriga. Det är som sagt MIN kropp, och borde vara min rätt att bestämma när den levt färdig.”

Och det vore att ha dubbelmoral om jag tyckte att man helt plötsligt inte har rätt till sin egen kropp om man inte är så gott som redan döende. Det finns människor som är trötta på livet, och visst fan är det jävligt tråkigt för omgivningen, för familj och vänner. Det är fruktansvärt när någon man känner tar livet av sig, eller ens pratar om det. Jag har vänner som har tagit sitt liv och som har försökt otaliga gånger. Man vill inte höra att en vän eller att ens eget barn vill dö. Men, vänder man på det, så undrar jag om det finns någon oskriven regel, en åldersgräns på att vara trött på allt, och tycka att livet suger?

Jag tycker att det är fördjävligt, speciellt när en ung människa uttalar sin trötthet över livet. Jag tycker att den där unga människan borde ta sig i kragen, och fatta att livet kanske vänder en dag, och att det kan bli helt fantastiskt. Vad fan! Ge det några år till! Bli vuxen och känn efter. Jag blir arg! Eller kanske frustrerad! Precis som man kanske “borde” reagera. Men vadå bli vuxen? Måste man vara vuxen för att få känna? För att vara trött? Eller ska man tycka att det är ok att en ung människa som mår dåligt faktiskt får ta sitt liv. Var går gränsen?

Samhället är inte uppbyggt för att ta hand om människor som vill dö. Psykvården räcker inte till. De tar in varelser gång på gång, som talar om att de inte vill mer. Men, när varelsen sen blir utsläppt och hemskickad, så finns tankarna ändå kvar. Och vem kan stoppa om någon verkligen vill bort från livet? Vem har egentligen rätt att stoppa om någon inte vill leva mer? Vi har inte den moraliska rätten till att själva bestämma hur länge vårt hjärta ska slå. Det är omgivningen som ska tycka och tänka om det är moraliskt rätt. Är det bra eller dåligt? Borde vi ha rätten till vår egen död? Oberoende av ålder?

Tänk om någon mår dåligt tillfälligt, och blir erbjuden ett piller som skulle rädda vederbörande från allt det jobbiga. För alltid. Det är nog många som skulle ta den enkla vägen och svälja det där pillret, istället för att ta tag i sina problem. Det är ingen utväg, det skulle bara öka självmordsstatistiken. Det kanske är bra om det är “svårt” att välja hur man vill dö. Att man tänker till en extra gång innan man hoppar framför tåget, eller sveper snaran runt sin hals.

Jag och Anna diskuterade detta, och hon hade intressanta och tänkvärda åsikter. Det var hon som började prata om det här pillret som Lisa Magnusson skrev om, som jag inte ens hade en tanke på, eller reflekterade över. Det var inte den biten jag “fastnade” för i Lisas text. Men nu var jag ju oxå tvugen att skriva nåt om det. Anna har skrivit om detta på sin blogg. Ibland behöver man diskutera lite för att få fler infallsvinklar, och inte fastna i sitt eget tänk. *tack älskling*

Jag har sen barnsben fått höra hur min mor nämnt vid några tillfällen att hon är trött på livet, och minsann ska gå ut i skogen och hänga sig. Till slut blev jag bara förbannad, och kontrade med att hon kunde göra det om hon ville. Varför tala om det för mig vid flera tillfällen, vad fick jag ut av det? Mer än ilska och förakt! Ett rop på hjälp, som ett barn ändå inte kan göra något åt. Ta tag i problemet eller knyt din snara! Så kände jag. Jag blev riktigt arg och skällde ut henne. Jag kände att om hon ville dö, varför gjorde hon inte bara något åt det då, istället för att tycka synd om sig själv. Vilket barn vill höra att mamma vill dö?

Jag tänker på det som Lisa Magnusson skrev om att ingen av oss har bett att få bli född. Och då borde väl rimligtvis inte någon tvingas att leva mot sin vilja. Eller? Vad tycker DU som läser här om allt detta? Jag är nyfiken!

Tack för era frågor! Lite att bita i… Härligt! Här kommer svaren på de tre frågor jag fick av mina läsare.

:question: Jag vet ju inte om din mamma kommer på bröllopet. Men om hon inte gör det, tycker du det känns jobbigt?

Min mamma är inte bjuden på bröllopet, och om hon hade varit det så tror jag inte att hon ens hade engagerat sig i att komma. Det hade väl funnits tusen saker att skylla på antar jag.

Jag har aldrig förstått varför en del människor gör allting krångligare än vad det är?

Jag har strukit min mamma ur mitt liv. Eftersom hon valde bort en del av min familj, i det här fallet Anna, så ser jag ingen anledning till att ha mamma i mitt liv. Kan inte hon respektera mig och mina val i livet, så har hon inget i mitt liv att göra. Om hon skulle höra av sig, så skulle jag förmodligen inte ens svara. Jag orkar inte. Jag har ställt upp för henne 150% hela livet, och ordnat så hon ska ha det bra, hjälpt henne att flytta från en elak karl osv, men jag har inte ens fått ett tack av henne. Jag har försvarat henne i alla möjliga lägen, men vad får jag för det? Förnekelse.

Det är som jag skrivit innan, hennes förlust. Jag har mängder av människor i mitt liv, underbara vänner och en helt fantastisk bror. Det räcker för mig. Hon har inte så många, men hon verkar ju trivas med att sitta ensam jämt. Hon får ringa någon annan och beklaga sig för. Det är inte mina problem längre.

Jag är en sån människa som, faktiskt, ger väldigt många chanser… som förlåter gång på gång, men det finns en gräns. Och den är definitivt nådd. Det var bara den sista droppen som behövdes för att jag skulle inse att jag skulle må bättre utan att ha en energitjuv i mitt liv. Hon har gjort mig så mycket illa, och tyvärr är det nog det jag minns nu när jag tänker på henne. Det är svårt att plocka fram positiva sidor.

Det är klart att jag kan känna att det hade varit roligt att dela lyckan på mitt bröllop med min mamma, om hon hade varit en mamma som bryr sig, och som hade funnits för mig när jag behövde och inte bara tvärtom. Hon kan ju inte ens lyssna när jag pratar om hur jag mår, att jag har panikångest osv. Hon slår bara bort med att jag “nog bara inbillar mig”. Ja men eller hur? Hon har gjort mig ledsen så många ggr, så nu räcker det.

:question: Vem hjälpte dig att få in smiliesarna på din blogg? Kan vederbörande tänka sig att hjälpa mig med tror du? Jag har nämligen renoverat min blogg och vill så gärna ha dessa lila sötnosar där, men hon som hjälpte mig kan inte få in dem..

Det är Saija som har hjälpt mig. Jag vet inte riktigt vad hon tar för att hjälpa till med att fixa endast sånt, om hon ens gör det, men maila och kolla!

:question: Om du skulle välja, skulle du då välja att dö framför din familj eller dödas av din familj? Jag fick själv den frågan och undrar lite vad andra skulle svarat, det är inte som jag är morbid, utan bara en sån där “pest eller kolera” fråga.

Oj! Det där var verkligen en knivig fråga… något morbid ja… :wink: varför kommer någon ens på att ställa en sån fråga…

På något sätt så blir jag ju dödad framför min familj hur jag än väljer… antingen av dem eller nån annan… Men, ok… av min familj väljer jag då. Om jag har en bra familj så vill jag inte att de ska behöva genomlida och må dåligt av att se mig dö… Om jag har en familj som vill se mig dö, så är de ju inte så mycket att ha… Då kan de få leva med att de har dödat mig. Vad svarade du som gav mig den frågan?

Idag har vi varit hos vigselförrättaren och pratat lite. Det kändes bra att träffa henne innan vigseln, så man vet vem hon är. Hon kändes väldigt bra, och var lätt att prata med och supertrevlig! Så nu vet vi det! Perfekt! Vi gick igenom lite hur vigseln går till och lite annat smått och gott.

Efter det mötet promenerade vi vidare, ner till stan. Vi gick in på Smycka, där vi kollade ringar igen. Vi har bestämt oss för att vi ska förlova oss oxå. Vi tänkte ju hoppa över det, men nu känner vi att vi vill göra hela biten. Och sen är det roligare att ha två ringar, så det SYNS att vi är gifta. Annars ser det ju ut som om vi “bara” är förlovade. Vi vill ju visa för hela världen! :) :innocent:

Så nu har vi beställt förlovningsringar, och datumet för det blir 6 juli. På måndag om en vecka. Ringarna kommer vi att få på fredag 3 juli, som för övrigt är min födelsedag. :D Sen kommer vi att ha dem på oss ett tag så vi känner om det blev perfekt storlek, innan vi beställer våra vigselringar. Alla ringar kommer att vara i silver. Det är snyggast, och dessutom billigast…

Förlovningsringarna är lite rundande i kanterna, och 5 mm breda. Jag ska ha ANNA på utsidan av min, och hon ska då såklart ha MILO på utsidan av sin. Vigselringarna är likadana ringar, lite rundade, fast 3 mm breda, och med 7 st. stenar på rad i vardera ring. Istället för diamanter har vi valt cirkon-stenar som ser ut som diamanter. Billigare men precis lika snyggt.

Jag har letat efter ringar på nätet, men hittar inte likadana… Här kommer dock lite bilder som är ungefärliga…

Vet inte om ni fattar… men men… :)

När vi kom hem från stan och ringbeställningar, så kastade vi i oss lite korv och makaroner. Vi hade fått förfrågan om vi ville åka med Maria, Elli, Emmi och Liselotte och bada. *tack* Det ville vi, och det var heeeeelt underbart att få doppa kroppen lite i svalkande vatten. Det är så varmt och skönt ute nu! Kvällarna är helt underbara! Jag älskar att bada. Nu när det är sommar så saknar jag verkligen att ha en bil. *suckar lite*

Min badbrud. *älskar den tjejen såå mycket*

---

Två badbrudar… Anna och jag…

---

Maria… Vågade inte ta kort på de andra…

---

Gräsviken där vi var och badade. Underbart!

---

Åt andra hållet med kameran är det en brygga…

---

Min snygga flata! :P

---

Nu har Anna pratat och babblat med mig i ett par timmar när jag har försökt greja klart här med bloggen… *s* Hon är en riktigt pratkvarn när jag sitter här. Hon säger att då vet hon att jag sitter still och är tvungen att lyssna… :devil: Nu ska jag iaf. gosa lite på henne och tala om hur mycket jag älskar henne. Och så är jag filmsugen…

Inbjudningskorten till bröllopet är inte helt klara ännu… Fick ju göra om lite när vi bytte plats… men det var smidigt, tar lite tid bara…

Glöm inte:

Jag hade verkligen velat se Marilyn Manson i Göteborg i helgen som var. Trots kritikernas minuspoäng! Jag såg honom på Hultsfredsfestivalen för massa år sen, och den konserten glömmer jag aldrig. Och anledningen var inte musiken, utan att jag höll på att bli ihjälklämd i publiken!

Dagen innan var den en tjej som faktiskt dog i publiken, när Hole spelade. Det var hemskt! Fruktansvärt! Man ska inte behöva dö när man lyssnar på musik och står i ett publikhav. Helt galet!

Det var sånt tryck i publiken när Manson spelade, så folk ramlade. Jag ramlade och hamnade på knä, och kunde inte ta mig upp för folk stod tryckta mot mig. Det fanns inte en chans att resa sig upp. Jag kan förstå tjejens skräck som dog dan innan, att bli ihjältrampad, och att ingen hjälpte henne.

Marylin Manson. Älskar hans musik och stil!

Med olyckan dagen innan brännande i skallen, så fick jag panik där jag låg på knä. Jag knöt mina händer, och slog allt jag orkade på killen framför mig. Jag slog honom i ryggen tills han vände sig om och faktiskt drog upp mig på fötter igen. *tack till honom* Men, jag var fortfarande helt panikslagen. Jag stod ganska långt fram i detta hav av hysteriska knuffande människor.

Jag skrek i folks öron att jag måste spy. Det fick folk att flytta lite på sig, så jag kunde knö mig framåt. Jag kände att jag bara måste bort därifrån! Det var totalt ohållbart! Jag tog mig ända längst fram med mina hot om att jag skulle kräkas, och väl därframme så såg vakterna paniken i mina ögon. De hjälpte mig. De drog min kropp i armarna upp över staketet som var i brösthöjd, så jag kunde komma ut därifrån. Det var nåt av det värsta jag varit med om.

Behöver jag säga att jag aldrig någonsin mer ger mig in ett publikhav på det sättet. No more! Det är fan livsfarligt. Människor blir egoistiska och ser ingenting i det läget. De tänker bara på sig själva, och ser bara det som rör sig på scenen längst fram. De märker inte ens om de trampar på en människa i sin framfart.

Jag har haft föreläsning för mina barn om detta. Och talat om hur farligt det kan vara. Jag är livrädd att de ska hamna i den situationen när de är på konserter. De älskar, lixom jag, att lyssna på musik och åka på festivaler. Men, jag vill gärna ha dem levande när de kommer hem igen.

Missa inte mina två tidigare inlägg här nedan, som jag lagt upp idag! :)

Ibland undrar jag vad forskarna får allt i från. Vad är det som gör att de ens kommer på idén att jämföra och kolla vissa saker. Jag läste på Aftonbladet idag att nu kan man statistiskt se ett samband mellan att om man som barn fick stryk, så löper man större risk att som vuxen få cancer…

:question:

Jag har pillat ihop en ny liten frågeskylt… Den jag hade sist hade jag snott på en annan sida, men jag vill ju ha mina egna prylar på min blogg… Nu får ni återigen chansen att fråga mig precis vad ni vill! Det var inte så många som ställde frågor sist, men det var skoj att få svara på några iaf! :) Jag älskar ju att svara på frågor! Utmana mig!

Man kan skriva frågor i kontaktformuläret under mail i menyn, så det mailas till mig, och då kan man be om att jag inte skriver ert namn om ni vill. Eller oxå så ställer ni frågorna i kommentarsfältet här nedan. Där kan man iof oxå skriva anonymt om man vill det. Och min mailadress ser ni på lappen!