Veckans frågor. Läs mer om vad TJEJ&KILLSNACK är/hitta alla frågor här.
Mina svar kan du läsa längst ner i detta inlägget.

Det skrivna ordet

1. Har du skrivit/skriver du pappersdagbok, hur ofta?
2. Har du skrivit/skriver du dikter, om vad?
3. Brevväxlar du med någon på papper med snigelpost/har du gjort?
4. När du skriver på papper, använder du då skrivstil?
5. Låtsas att du måste skriva en bok om ditt liv. Vad skulle titeln vara, varför?

För att andra ska hitta hit/till dig

Glöm inte länka till “http://mlilja.net/tjejkillsnack” i ditt inlägg, och glöm inte skriva ditt namn och DIREKTLÄNK till din veckans Tjej&Killsnack-sida nedan i kommentarsfältet. Tipsa om ämnen/frågor här.

Mina svar på veckans frågor:

1. Har du skrivit/skriver du pappersdagbok, hur ofta?
Jag har så länge jag kan minnas, skrivit dagbok på papper. Sen har det gått i perioder hur mycket och hur ofta. När jag har skrivit så har det blivit varje dag. Jag har kvar alla mina gamla dagböcker i en låda, och det är ett gäng, en bananlåda ungefär. Jag älskar att skriva, och det känns lite tråkigt att det inte finns tid eller ork till att skriva på papper längre, men det är ju så smidigt att skriva i datorn.

2. Har du skrivit/skriver du dikter, om vad?
Jag tycker om att uttrycka mig i ord, och att skriva dikter har blivit en slags ventil när jag mått mindre bra. När det varit jobbiga perioder i mitt liv så har pennan gått av sig själv över pappret. Det har nog varit ett sätt att bearbeta sånt som är tungt.

De dikter jag skrivit, en del kan du läsa här i höger meny, handlar till 95% om mitt eget liv och mående på något sätt.

3. Brevväxlar du med någon på papper med snigelpost/har du gjort?
Jag har brevväxlat med vääääldigt många, började redan som barn. Jag älskar att skriva, och jag älskar att läsa om andras liv, åsikter mm. Jag har haft brevvänner i både Sverige och andra länder. Tyvärr har jag inte några brevvänner längre. Det är för tidskrävande att sätta sig ner och skriva brev på papper.

Jag tror att alla bloggar där man berättar om sitt liv, mångt och mycket har ersatt behovet av att skriva brev. Man skriver och läser online, man kommenterar, läser och svarar på det man vill. Sen är det ju så smidigt att skicka iväg ett mail, eller sms om man vill något.

Men, datorn kan aldrig någonsin ersätta känslan av att få ett handskrivet brev, på fint papper, adresserat bara till mig, som jag kan hålla i handen och läsa. Det är klart att det är tusen ggr både roligare och framför allt personligare att få ett riktigt brev.

4. När du skriver på papper, använder du då skrivstil?
Nej, jag skriver aldrig skrivstil. Däremot har jag ungefär fem olika stilar när jag skriver. Det beror helt på vilket humör jag är på när jag skriver, och vad det är som ska skrivas.

5. Låtsas att du måste skriva en bok om ditt liv. Vad skulle titeln vara, varför?
Jag vill skriva en bok om mitt kaotiska liv. Det är en dröm. Titeln på den boken skulle vara: “Ditt jävla luder!“

Konstig titel kan tyckas… Men det är en fras som jag så väl minns från mina tonår. Min mamma skrek det till mig en gång, och det har etsat sig fast i minnet. Det gjorde ont, troligen ondare än jag egentligen fattat eller velat erkänna för mig själv, eftersom det var det som så klockrent dök upp när jag en gång i tiden funderade över en titel om jag skrev en bok. Och den titeln betyder mycket mer för mig, än just det den egentligen betyder. Den speglar mitt liv och leverne på många sätt.

Hur häftigt hade det inte varit att åka runt i andra delar av världen och se sig omkring. Jag skulle älska att snurra runt på alla möjliga ställen, se saker, uppleva saker, träffa människor och besöka historiska platser. Det är nog min absolut högsta dröm, att få resa massor, innan jag dör.

Jag har inte varit längre bort än London. Där har jag varit två ggr. Sen har jag varit i Tyskland en gång, Danmark två gånger och Norge två gånger. Så jag är verkligen inte berest. Men jag vill!!!

Dels har min ekonomi aldrig tillåtit mig att resa, sen har min Emetofobi och panikångest satt käppar i hjulen även om jag skulle haft möjligheten.

Jag har en vän som för massa år sedan berättade att hon hade rest med de Rosa bussarna. Hon berättade hur det gick till och vad de hade gjort. Nu går det reklam på radion om dessa rosa bussar, och jag blev påmind om hennes berättelse.

Jag vill!!! Fan vad häftigt det hade varit att få chansen att åka runt i en sån där buss i flera veckor/månader. Det hade jag gillat! Det kostar ju en slant, men om jag någon gång vinner snuskigt mycket pengar, så tänker jag bege mig ut i världen. Jag vill inte stanna i Sverige i hela mitt liv. Om jag skulle få erbjudande om jobb och boende i ett annat land, så hade jag stuckit med en gång.

När jag dör får de göra vad de vill med min kropp. Går något att använda, så ta det! Rubbet! Går något att göra forskningar på, så shoot! Vad i hela fridens namn ska jag med det till när jag är död? Om jag kan hjälpa någon annan, mer levande individ än mig, så skulle det nog kännas bra i själen som förhoppningsvis far vidare till andra trevliga nejder.

Det är hemskt intressant att det är många som inte vill donera. Jag är jättenyfiken på anledningen, och även om jag självklart respekterar att alla inte tycker som mig, så kan jag inte FÖRSTÅ det. Jag antar att alla skulle VILJA HA organ eller annat om de behövde? Ja, såvida man inte av någon galen religiös anledning skulle tacka nej även om det innebär att välja mellan liv och död.

Att ge är för mig självklart. Vill jag ha något, så delar jag med mig av det jag kan.

Berätta hur DU tänker!?

“Det är då inget att vara rädd för”, är säkert något som de flesta människor har hört. Om inte annat som barn, när våra föräldrar till exempel klagade över att vi inte ville ha ljuset släckt, att vi blev rädda för en spindel eller skrämda av grannens hund.

Faktum är emellertid att väldigt många människor är rädda för något. Här är en lista över några av de fobier som många lider av.

Araknofobi – rädsla för spindlar.

Det råder en del diskussion om vilken fobi som är den vanligaste, men araknofobi ligger i varje fall mycket nära toppen, om den inte rent av innehar förstaplatsen. Inemot 50 % av alla kvinnor och 10 % av alla män lider av araknofobi i större eller mindre grad.

Acrofobi – höjdskräck

En av de vanligaste fobierna – kanske rentav den vanligaste. Den finns i många former, alltifrån människor som bara inte gillar att stå nära räcket i ett utsiktstorn till dem som får svindel bara de står på en stol.

Emetofobi – rädsla för uppkastningar och för att själv kräkas

Detta är troligen en av de mest förbisedda av de vanliga fobierna. Det råder viss oenighet om hur vanlig denna fobi egentligen är, men vissa undersökningar tyder på att inemot en tredjedel av alla vuxna människor lider av den i större eller mindre grad.

Brontofobi – rädsla för åska

Detta är en av de fobier som de flesta människor växer från. Den är otroligt vanlig bland barn men kan upphöra i vuxenåldern.

Mysofobi – rädsla för smuts

Denna fobi finns i extremt många olika versioner. Från en lätt överdriven rengöring, ofta av vissa ställen, eller ett tvång att ideligen tvätta händerna, till en så uttalad rädsla för smuts och bakterier att den drabbade lägger det mesta av sin tid på att rengöra och tvätta allt i sin omgivning om och om igen.

Klaustrofobi – rädsla för små, slutna rum

Denna fobi är välkänd men inte alls så utbredd som man i förstone skulle kunna tro. Dess ”popularitet” beror i mycket hög grad på att den ofta används som ett element i handlingen i litteratur och filmer.

Agorafobi – rädsla för öppna områden

Denna fobi kan betraktas som motsatsen till klaustrofobi. I extrema fall kan den isolera människor så till den grad att de inte törs lämna sitt hem utan tvingas leva inomhus i åratal .

Aerofobi – rädsla för att flyga

Denna fobi är ett mycket modernt fenomen och kan i extrema fall göra att människor endast kan utnyttja tåg och bil, om de skall resa någonstans, oavsett hur långt de skall färdas. I lindrigare fall kan det krävas starka, lugnande medel eller till och med bedövning, för att de skall kunna flyga.

Skotofobi – rädsla för mörker

Strängt taget är det inte mörkret i sig självt som är skrämmande utan de reella eller inbillade faror som fobikern tror döljer sig i mörkret. Det är mycket vanligt att barn är rädda för mörker, medan en egentlig fobi är sällsynt hos vuxna.

Ailurofobi, cynofobi och ophidiofobi – rädsla för katter, hundar respektive ormar

Dessa tre fobier, som är mycket utbredda, är några av de få för vilka man kan hävda att de kan ha en biologisk bakgrund. Att vara försiktig i umgänget med dessa tre djurgrupper har utan tvivel ökat överlevnadschansen för människans tidigaste förfäder.

Källa: Illustrerad Vetenskap

Nu är verkligen sommaren slut. Tragiskt. Det känns som om det aldrig riktigt hann bli någon sommar att prata om. Nu väntar en kall och mörk vinter innan vi åter igen kan få njuta av lätta kläder, sol och bad.

Idag var första dagen då jag fick skrapa rutorna på morgonen. Usch! Kallt och jävligt! Jag tycker verkligen inte om den här årstiden. Jag vill ha sommar året om. Jag skulle lätt kunna tänka mig att flytta till ett land som har sommar året runt.

Jag är så sjukt trött på morgonen. Det spelar ingen roll hur mycket jag sovit. Jag känner mig som värsta trafikfaran. Jag sitter och kämpar med mina torra, onda ögon och blinkar som fan. Jag sjunger med i musiken, vrider på huvudet, öppnar fönstret. Allt för att inte ögonen ska trilla ihop. Kusligt.

Och inte blev det bättre av att det var tok-dimmigt. Att leva med kroniskt torra, trötta ögon och kronisk regnbågshinneinflammation är inte någon hit kan jag lova.

Jag MÅSTE ta mig tid till ett nytt läkarbesök för mina ögon. Vem vet, det kanske har hänt något revolutionerande sen jag var där sist. Då fick jag beskedet att det inte finns något att göra. Läkaren sa att ” en del får cancer och en del får ont i ögonen.” Han sa att jag skulle trösta mig med att det iallafall inte är något farligt.

Nähä? Men den ständiga smärtan då? Ljuskänsligheten? Den ständiga värken som ger mig huvudvärk? Den jävla torrheten som gör att jag inte får upp ögonen på morgonen innan jag har tvingat i lite ögondroppar?

Men, det är ju iallafall inte farligt.

Idag har jag jobbat 07.00-16.15. Jag har varit galet trött hela dan, trots att jag la mig så tidigt igår att kroppen borde fått en chock. Jag tror att jag egentligen borde ta mig till vårdcentralen för att kolla mitt blod- och järnvärde igen. Jag är kroniskt trött. Jag har haft myrkrypningar i benen ett par ggr sista tiden, och det är ett illasinnat tecken.

Jag orkar inte med min blodbrist hela tiden. Eller järnbrist. Det suger. Tänk om de bara kunde få reda på varför det är så. eller kanske inte…

Jag äter ju Cymbalta mot min panikångest, och den medicinen hjälper mig verkligen. Det finns dock två jobbiga biverkningar med den; att man blir så trött, och att man svettas väldigt mycket mer än i vanliga fall.

Vi har sett en film här med Pirkko. Den hette “All good things”. En alldeles lagom film.

Jag skrev för en vecka sen om en tjej som blivit intryckt på en toalett på krogen och sexuellt ofredad. I pappren från polisen står det att händelsen går under “Frihetsberövande” och “Våldtäkt. Det är så stora och laddade ord. Det blev om möjligt ännu mer allvar i det hela.

Fruktansvärt.

Men det är klart att det är våldtäkt. Han våldförde ju sig på henne och tvingade henne till något mot hennes vilja, och hotade henne DESSUTOM med en kniv.

Jävla idiot.

Idag har vi verkligen varit ute på äventyr. Vi har gjort en dagstripp till Stockholm och Solna. Men, mer om detta kommer ni att få läsa om lite senare den här månaden här i min blogg. Resan vi gjorde idag kommer även på TV i slutet på månaden. Men, än så länge är det lite hemligt.

När vi var i Stockholm så såg vi Kim Källström. Han som spelar i svenska landslaget ni vet, och som gjorde första målet i gårdagens match som Sverige vann med 3-2. Anna och ljudkillen rusade iväg och var bara tvungna att ta kort med honom. Så, här har ni fotot. Haha.

Jag får ju då erkänna att jag hade inte en aaaaaning om vem han var när vi såg honom. Har aldrig sett killen innan, men så kollar jag aldrig någonsin på sport. Varken på TV eller i tidningar. Men! Jag hade minsann hört ryktas om matchen igår, trots min totala avsaknad av intresse.

Vi kom hem vid nio-tiden på kvällen efter tåg och buss från Stockholm. Kroppen värkte, skallen var trött och jag såg framför mig hur jag låg i sängen ihopkurad i frugans famn, under täcket. Sköööön syn!

Så, vi gick faktiskt och la oss med en gång. Kroppen får väl troligen en chock nu, halv tio är kl. Frugan frågade hur trött jag är. DÖDSTRÖTT-SOVATRÖTT blev mitt svar. Hon undrade om det ens var någon ide att engagera sig i andra aktiviteter under täcket, varpå jag svarade näää tack… DET orkar jag VERKLIGEN inte.

Är vi gifta eller? Sen när började hon fråga? Och sen när började jag svara nej tack? Hur gick detta till? Är det dags för samtalsterapi nu?

Veckans frågor. Läs mer om vad TJEJ&KILLSNACK är/hitta alla frågor här.
Mina svar kan du läsa längst ner i detta inlägget.

Tidningar

1. Vad läste du för tidningar när du var barn?
2. Har du varit med i tidnungen, av vilken anledning?
3. Vilka tidningar har du prenumererat på?
4. Vilket föredrar du, pappersform eller internet?
5. Om du fick EN gratis prenumeration i ett år på vilken tidning du vill, vad väljer du då?

För att andra ska hitta hit/till dig

Glöm inte länka till “http://mlilja.net/tjejkillsnack” i ditt inlägg, och glöm inte skriva ditt namn och DIREKTLÄNK till din veckans Tjej&Killsnack-sida nedan i kommentarsfältet. Tipsa om ämnen/frågor här.

Mina svar på veckans frågor:

1. Vad läste du för tidningar när du var barn?
Fantomen, Starlet, Mitt livs novell, Fix och Foxi, Seriemagasinet, Min häst, Kalle Anka, Fantomen, Seriemagasinet, Mandrake. Sen läste jag otroligt myckekt böcker, både Whalströms ungdomsböcker för både killar och tjejer, Vi fem-serien, böcker av Norman Seger och Sigge Stark. Ja, jag läste nog ALLT jag kom över. Jag älskar att läsa!

2. Har du varit med i tidnungen, av vilken anledning?
Ja, en gång för massa år sen var jag med när de skulle lägga ner KLARA. Det var ett ungdomsprojekt jag var på, och det var ett av de bäst fungerande ställena häromkring. Det var förjävligt att de skulle lägga ner det, och när de gjorde reportaget så var jag den enda som kunde tänka mig att synas på bild.

Jag har varit med i tidningen när jag och frugan gifte oss. Mittuppslaget och nästan hela framsidan! Efter det har vi varit med ang. vårt bröllop med text och foton två ggr till, senast för några månader sen.

Sen har jag skrivit in till Fria Ord ganska många ggr… Jag tycker om att säga vad jag tycker!

3. Vilka tidningar har du prenumererat på?
Mitt Livs Novell, Starlet, Kalle Anka, Illustrerad Vetenskap, Café, Allers, TT Ela (vår morgontidning), Bamse, Fantomen.

4. Vilket föredrar du, pappersform eller internet?
Jag föredrar faktiskt att läsa en tidning i pappersform, det känns bättre att kunna bläddra och få det mer överskådligt på det sättet.

5. Om du fick EN gratis prenumeration i ett år på vilken tidning du vill, vad väljer du då?
Då skulle jag välja en Scrapbooking-tidning, som tex. “Ett trykk”.

Idag körde jag en tjej som står mig väldigt nära, till polisen. Hon var i upplösningstillstånd, tårarna sprutade, ångesten stod henne upp i halsen och hon fick knappt fram ett ord.

Egentligen ville hon inte åka till polishuset, men jag insisterade, och eftersom jag körde så blev det så. Jag följde med in och förklarade för polisen vad som hänt. Eftersom det inte på något sätt är ok att bli inknuffad på en krogtoalett av någon, och sen under knivhot tvingas att ta denne någons kön i munnen, så var inget annat än en polisanmälan på sin plats.

En man som tyckte sig ha rätten att lugnt och stilla med en kniv i handen, utsätta denna tjej för något hon resten av livet kommer att minnas med äckel och fasa. Vidrigt! Jävla idiot!

När tjejen skulle tala om för vakten vad hon utsatts för, så lyssnade han inte. Han tyckte bara att hon var berusad och obekväm, och kastade ut henne på gatan. Putte till henne så hon ramlade bakåt, men tack och lov så kom aldrig huvudet i kontakt med gatan.

Jag fick lämna tjejen på polishuset, där hon blev kvar i förhör mm i tre timmar. Eftersom hon har berättat om detta för mig, så kommer jag i nästa skede att bli kallad som vittne, för att styrka hennes berättelse kan jag tänka mig.

Det har varit en tung jobbig dag med mycket gråt och prat. Detta sjuka hände igår, på en krog här i Trollhättan. En människa som utför något sånt här kan inte vara frisk. Det måste vara en allvarlig störning i hjärnan.

Jag tog ledigt från jobbet på em för att finnas och stötta. Jag har fått lov av tjejen att skriva om detta i min blogg.