
På måndagen var vi hos min kära kusin Lisa i Rälta och hälsade på. Det är alltid lika skoj att träffa henne, tråkigt att vi bor så långt ifrån varann. Jag fick en hel bunt med foton av henne som hon sparat till mig från mormors och morfars dödsbo. Det blev några goa skratt åt hur man såg ut då korten blev tagna.

Min fd katt Zeke bor sedan några år hos Lisa med familj.


Vi åkte in på Leksandsbröd. Där köpte vi 50 paket knäckebröd för 150 kr. Tre spänn styck lixom!! På Willys kostar ett paket 7-8 kr. Jag äter nästan bara sånt bröd så det var ett kap.



Sen åkte vi en tur till Tällberg. Det är så otroligt vackert där med alla knuttimrade kåkar med gärsgårdar runt. Det är en dröm att få bo så. Men, det lär nog förbli en dröm. Vi åkte en sväng till Anna-Lena och sa hej innan vi åkte tillbaka till Insjön.

Min pappa.
Jag ville hälsa på pappa, så vi åkte förbi hos honom. Hans fru sa att han för tillfället var på ett sjukhem. Vi åkte då vidare för att säga hej till farfar. Hans fru har jag aldrig träffat, så hon såg såklart ut som ett frågetecken när hon öppnade dörren.
Jag förklarade vem jag var, och att Anna är min fru. Då berättade hon att farfar var på ett boende, och att han mest var trött hela tiden. Även hon berättade att pappa var på sjukhem, och när någon pratar med lite sorgsen röst, så blir jag om möjligt känsligare än jag brukar vara.
Jag kunde inte stoppa tårarna. Jättejobbigt verkligen. Hon berättade vilken avdelning pappa var på och tyckte absolut att vi skulle åka dit. Jag grät och sa att hon skulle hälsa farfar nästa gång hon åkte till honom, och sen gick vi.
Sen drog jag mig till minnes att pappa sa förra gången vi var uppe och hälsade på, att farfar var på boende, men det hade jag ju givetvis glömt bort. Jag minns inte ens när jag träffade farfar sist, det är många år sen.
Jag och Anna åkte till pappa på sjukhemmet och han blev jätteglad över vårt besök. Han fick tårar i ögonen flera ggr när vi pratade. Han frågade efter mina barn, det brukar han göra. De har inte träffats sen barnen var små. Han sa att han hoppades att vi kommer förbi nästa gång vi är uppe, och att barnen är med då.
Jag får försöka få med ungarna nästa gång, men det är inte helt enkelt. Det känns jättekonstigt att träffa pappa, men samtidigt så känns det bra. Så dax kan man tycka… Men, bättre sent än aldrig heter det ju…
Pappa frågade flera ggr om min pojkvän, och undrade vem Anna var, om hon var en väninna. Och av bara farten så svarade jag… Ja! ??? Helt konstigt, det var första ggn jag sa så. Jag fattade inte varför egentligen.
Sist vi var här så berättade jag ju att Anna är min fru. Det är verkligen inget jag INTE vill berätta. Jag vill skrika ut till hela världen hur lycklig jag är med Anna. Men, nu blev det som det blev, och då var det ju liksom bara att spinna vidare på det.
När han frågade om jag hade pojkvän så sa jag nej, och då konstaterade han såklart att jag var singel. Ja. Och Anna fick samma fråga och hon var lika singel hon. Eh… Jaja, nästa gång jag träffar pappa så är jag då verkligen gift med Anna igen.
På väg tillbaka till Falun så stannade vi till på Insjöns pizzeria. De har lätt landets godaste pizzor. Stora, tunn botten och gooooda! Jag åt en pizza med fläskfilé, bearnaisesås, champinjoner, peperoni och färsk tomat. Mums.

När vi kom tillbaka till Saija och Jonas var Mia där. Det var kul att träffa henne och krama lite på henne.


På kvällen låg jag och Saija och jämförde appar i våra Iphones, och hämtade lite nya kul appar. Jag hittade bl.a. en kul app som heter Timeless Photos, och det är där jag har redigerat fotona med den snygga filmstripramen. Lille hunden Daniel kom och la sig mellan oss. Han är galet söt! Störtskön!