Äntligen har vi blivit av med vår skrotbil. Den har stått på parkeringen hur länge som helst, avställd och trasig. Anna försökte starta den idag och den tog nog sin sista suck just då. Bilskroten kom och hämtade den med bärgare.

Bärgaren kostade summan vi skulle fått för bilen, så vi gav bort den kan man säga. Men, jag är bara sååå glad att slippa skiten.

Häromdagen när jag åkte till jobbet åkte jag förbi två döda katter. Det skar verkligen i hjärtat att se dem. När jag åkte hem på em, så var den efter vägkanten borta. Men, den som ligger precis här borta i Lödöse, ligger kvar än. Så nu har jag skrivit en lapp som jag ska sätta upp i affären. Usch för att vara den som är husse eller matte till dem. Jag vet hur ont det gör att mista en kär pälskling. Man vill veta vad som hänt om de inte kommer hem, men ändå inte… Det gör så ont, så ont…

Jag har haft rätt många katter. Den första som jag förbarmade mig över var en uteliggarkatt i stallet där vi hängde. Jag döpte honom till Dojjan, och hade med mat till honom varje dag. Men en dag när vi kom dit, så låg han stel och död i en skottkärra. Usch, jag glömmer det aldrig. Vi begravde honom i en skogsdunge i närheten.

Min lille Gizmo, en katt som vi räddade från ett hemskt öde när jag var 19 år, försvann spårlöst. Jättejobbigt, jag undrar än idag vad som hände med honom. En annan katt, Elvis, som vi fick av en granne, och som dessutom hade förlorat svansen av någon anledning, blev påkörd fick vi veta av någon.

Tova var en katt som vi försökte ta hand om men det gick inte med de andra katterna. Minns inte riktigt hur det gick med henne, men tror att den förre ägaren fick ta henne tillbaka.

Sen har jag haft flera katter som vi varit tvungna att avliva. Bubben blev troligen påkörd av något, en skördetröska? Han kom hem med svansen hängandes i en uppskuren spiral och ena bakbenet brutet. Detta var oxå när jag var i tonåren. Jag hade inte någon försäkring på katterna på den tiden, högst korkat. Men, jag hade troligen inte haft råd med operationen ändå.

Sen har vi syskonen Kim och Mimmie. Mimmie var sjuk på något sätt så henne var vi tvungna att avliva. Kim var som en hund, han följde med mig var jag än gick, till och med till posten och affären osv, och väntade utanför. När jag var ihop med Jennifers pappa så fick han för sig att han var allergisk, (idag föder han upp katter!?) så vi var tvungna att ta bort Kim.

Tibby var min älskade skogskatt. Världens underbaraste katt! Jag räddade honom från en tjej som avreagerade sig på katten när hon var arg, och fick honom att bli både lugn och rumsren igen. Han bodde oxå hemma hos mig när jag träffade Jennifers pappa, och jag gav bort Tibby till en vän när den troligen påhittade allergin dök upp. *arg* Sedan avlivade kompisen Tibby utan att säga något till mig. Det har jag haft lite svårt att komma över… Snällare och vackrare katt fick man leta efter.

Snoddas och Zeke hade jag när jag träffade mitt ex. Snoddas var lite opålitlig och flög på Jennifer när hon gick förbi honom. Tyvärr fick han somna in. När jag och exet flyttade ihop fick min mormor och morfar ta hand om Zeke eftersom exets son var allergisk. Nu när både mormor och morfar gått bort, så bor Zeke hos min kära kusin Lisa.

Nu har vi våra älskade katter Zpiky, Tindra och Mowgli, och jag vill ALDRIG ALDRIG någonsin igen leva utan katter vid min sida. Jag är så ledsen för alla tidigare katter som jag saknar jättemycket. Detta inlägget blev lite jobbigt att skriva, så nu räcker det.

Här finns lite söta foton på Tindra och Zpiky. Jag har alldeles glömt lägga in Mowgli där. *to-do-list*

Igår kväll var jag och frugan hembjudna till Janina och Nathalie. Det var även Maria och Anna, så vi var sex brudar som käkade god mat och garvade halvt ihjäl oss till spelet Alias. En så jäkla kul kväll, det var länge sedan jag hade så skoj och skrattade så mycket. Jösses! Och sent blev det, men det gjorde inget. Jag längtar till nästa gång!

Jag borde verkligen ta med mig en riktig kamera när jag ska ta kort. Fotona i iPhonen suger verkligen. Nån som har tips på en RIKTIGT bra fotoapp? Jag har dels del vanliga och dels Camera+. Men, jag är inte nöjd med fotona från någon av dem, iallafall inte i mörker. Det blir ofta kornigt och suddigt.

När jag gick förbi terrariet med vår spindel Lucifer, så var det något på gång där inne. Hon stod i ett hörn och gnuggade på sina nätspinnarspröt med benen.

Det är ett par år sedan hon ömsade skinn senast. Jag tror att det kan vara det som är dags igen. Förrförra gången lyckades jag fånga hela ömsningen med kameran. Den kan ni se här.

Det är lite steg-för-stegfoton, och längst ner på den sidan är en liten filmsnutt som någon spelat in på en hel ömsning, och snabbat på. Skithäftigt!

Ja, vi lär väl se imorgon om det hänt något revolutionerande i terrariet. Lucifer köpte jag när min son var ett halvår, alltså för 20 år sedan. Hon hänger med än och har änna blivit en inventarie i vårt hem. Vacker och fascinerande, stor som en handflata.

I helgen var vi i Svartå, det ligger ca 1,5 mil från Degerfors, ca 3 mil från Karlskoga. De som höll i scrapträffen i Svartå Folkets Hus var tjejerna vi brukar träffa i Karlskoga; Mikaela, Mia, Anette, Lina och Kristin. De hade fått ihop en träff på ca 45 personer, 2,5 dag och två nätters övernattning.

Jag och Anna kom dit på fredag em. Vi har under helgen delat bord med Soile, Eva, Maria och Linda. Många goa skratt och mycket koncentration. Bara välkomstpåsen var utöver det vanliga. En påse full med stämplar, papper och dekorationer, se bilden här nedan.

Det var spontanutlottningar under hela helgen, då fick vi varsin stämpel. Sen var det en liten tävling, jag vann ett kit med texter i frimärken. Frågan var vilken av Tim Holtz färger som var den tredje i bokstavsordning. Svar: “Barn door”.

Anna vann förstapris med sina fotolayoter, i båda tävlingarna hon var med i där vinnaren röstades fram. Jag vann förstapris i ett par och andrapris i en där vinnaren röstades fram. De tävlingarna där vinnaren plockades genom utlottning vann vi inget. Priserna var jättefina och generösa.

Maten vi fick under helgen var jättegod; kycklingsallad, nybakta scones, andra mackor, potatisgratäng med fläskfilé, hembakta kakor, våfflor mm. Gott! Fräscht! Väl tilltaget!

Underbara människor på träffen, utmärkt service, kanonutmaningar osv. Vi har haft sååå mysigt. Detta var absolut den bästa träffen vi varit på. Jag ville inte åka hem när helgen var över, men allt har ett slut. Jag längtar till nästa gång som troligen blir till hösten. Tjejer, detta gjorde ni så jäkla bra, er första Svartåträff blev så bra, tack för att vi fick vara med!

Det behövs egentligen bara tre ord för att sammanfatta hela helgen: HELT JÄVLA UNDERBART!

1. Vår packning…
2. Välkomstkitet…
3. Maria tittar på när Eva plockar ner klockan. Hon tyckte den tickade för högt när vi skulle sova.
4. Anna byter madrass med Eva.
5. Maria…
6. Eva längst bort, Linda närmast kameran.
7. Anna…
8. Linda, Anna, Eva, Maria och Soile vid matbordet.
9. Ett av mina alster jag gjorde i helgen. Utmaningen var att använda sig av färgerna svart, vitt, grått.

Dessa tre kort har jag snott från Maria Thim Kokkis Facebook.

Igår var jag ledig från jobbet. Jag var hemma hela fm och pysslade lite. På em åkte jag och Pirkko upp till sjukhuset och hälsade på Kicki som varit där ett tag. Det var skönt att få se henne och krama på henne.

Efter besöket där var klockan strax över sju. Vi plockade upp Janina, Nathalie och lilla vovven Isa nere i stan. De skulle med hem och pyssla. Eller ja, Nathalie skulle pyssla och Janina vara med och bestämma lite hur det skulle se ut.

Det blev en sen kväll igen. Janina somnade på soffan medan jag pysslade med Pirkko och Nathalie. Jag kom i säng vid två ungefär. Anna jobbade natt.

Janina, inne i sin iPhone

Nathalie

Detta kortet tog jag en annan gång när Nathalie var hemma och pysslade.

Jag har så underbara vänner. Vänner som berör mig djupt in i hjärtat. Jag behöver inte namnge någon för ni vet mycket väl vilka ni är. Jag älskar er!

Idag ramlade det in sms från två olika vänner, eller tre egentligen. På en och samma dag! Jag är så glad! Tack för att ni finns sötnosar!

Det är så underbart att få höra sånt här, även om man vet det utan ord. Glöm inte det! <3