Säga vad man vill om att det är fel att stjäla från någon för att ge andra, men jag tycker filmen är helt underbar! Jag tycker om iden, och jag älskar sagan om Robin Hood oxå. Jag är av den åsikten att man ska dela med sig om man kan. Varför ska någon vara skitrik när andra lider av fattigdom.
Jag har själv smakat på fattigdomen och levt under existensminimum i hela mitt liv. Jag har nu, för första ggn i mitt 39-åriga liv en riktig anställning. Mina barn har fått stå tillbaka många ggr när pengarna inte räckt. Jag har fått göra avkall på sånt jag hade önskat att jag hade råd till.
Som till exempel den resan jag och Anna ska göra i slutet av januari. Det är STORT för mig att kunna göra den resan, och även om vi verkligen inte är rika, så FINNS möjligheten iallafall.
Jag har många ggr fått hjälp av soc för att överleva. Jag har fått julmat- och julklappspengar från kyrkan vid ett par tillfällen för att jag inte velat att mina barn skulle vara utan julglädjen i detta kommersiella samhälle vi lever i.
Jag har till och med sålt min kropp för att få pengar till att köpa mat. Det här är saker jag inte berättat öppet innan, men så är det. Jag har överlevt, och det tack vare att det funnits andra människor som hjälpt mig på ett eller annat sätt. Ibland är man tvungen att gå den hårda vägen för att inte gå under.
Jag delar gärna med mig av det jag har, om jag kan. Senast härom dagen betalde jag överpris, det dubbla, för tidningen Faktum som såldes av en troligen hemlös kvinna utanför Ica här i Lödöse. Har jag pengar, så köper jag ALLTID den tidningen när jag ser en försäljare. Och det kändes inte ens i min plånbok att betala extra. Jag gladde istället en medmänniska.
KURIOSA: Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
…är en berättelse av Tage Danielsson i Sagor för barn över 18 år, utgiven 1964. 1975 gjordes en animerad film. Filmen har visats varje julafton sedan dess i Sveriges Television.
Den fjortonårige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, men det visar sig att de rika som berövats sina julpaket mest är glada över att slippa dem.
Filmen innehåller ett antal anakronismer, alternativt omedvetna felplaceringar av detaljer. Några visuella detaljer i filmen tyder på att historien ska ha utspelat sig under andra världskriget: bilden på En svensk tiger, gengasaggregaten på bilarna och nazistflaggorna i julgransdekorationerna, minst en svastika kan även ses hänga i ett slags flaggband efter den taxi Tyko hyr åt sig själv och Karl-Bertil till deras reprimandstripp.
Taxeringskalendern som Karl-Bertil använder för att kontrollera folks årsinkomst är från 1942. Det nämns även att Karl-Bertil studerar i läroverket, en benämning som avskaffades i och med grundskolans införande 1962.
Å andra sidan pekar andra detaljer på att historien utspelas senare: Sartres självbiografi utkom först 1964 och julsångerna som strömmar ur TV:n kan vara ett avsnitt av Nygammalt med Bosse Larsson som hade premiär först 1971. TV-apparater infann sig inte i de svenska hemmen förrän sent på 1950-talet.
En annan aspekt i sammanhanget är att Karl-Bertil är väldigt oförsiktig med glaspaketen han sorterar i början av historien. Det har diskuterats om detta är en medveten plantering av att Karl-Bertil har en annorlunda syn på annans egendom, om det är en set-up till varför han sedan stjäl diverse paket utan att nämnvärt reflektera angående äganderätten. Mer troligt är dock att det är en satirisk kommentar till att posttjänstemän ibland är oförsiktiga med de paket de ska handha.
I december 2002 fanns Karl-Bertil på postens julfrimärken. Samtidigt var det strykande åtgång på de originalfilmceller ur filmen som såldes på Seriegalleriet i Stockholm för mellan 1800 och 2800 kronor.
På den engelska DVD-utgåvan från 2004 saknas scenen med gatflickan Beda Larsson som trycker den randiga sidenslips hon fått i julklapp mot sin barm.
Filmen släpptes på DVD i Sverige 23 november år 2011.
En något smädande karikatyr av Karl-Bertil har en roll i den tecknade serien Myggan, producerad av Kanal 5, där Karl-Bertil framställs under sitt vuxna liv som taxichaufför i Stockholm med grava narkotikaproblem.
Källa: Wikipedia
Jag skulle gärna ta från de rika och ge till de fattiga.
