Vi trivs jättebra här vi bor, men vi hyr ju en bostadsrätt av en privatperson, och han vill egentligen sälja vårt radhus. Vi älskar huset, det är stort och rymligt, men vi kan inte göra det så vidare “personligt” egentligen. För det första så får vi inte tapetsera om hur vi vill, och sen är vi inte sådär jättesugna på att “höja” standarden för huset med våra egna pengar heller.

Vi hyr huset ett år i taget, och vem vet, nästa år kanske han inte vill förnya kontraktet utan istället väljer att sälja. Då står vi här med lite panik att hitta något annat. Detta har vi vetat om sedan vi flyttade in här, men det har inte spelat så stor roll. Som sagt, vi trivs jättebra.

Här har vi även en liten uteplats med gräs, och det är mysigt på sommaren såklart. Det kommer jag nog att sakna lite, att möjligheten FINNS att gå ut där. Men, vi har knappt varit där ute på hela sommaren, då vi mest jobbat eller åkt iväg. Jag har inget BEHOV av uteplatsen, så det räcker med balkong.

Vi har ringt runt och sökt runt på en massa lägenheter, och helst vill vi bo i centrala stan igen. Just nu bor vi ute på Lextorp, som är en område i utkanten på Trollhättan. Här har vi långt till parkeringen, och det känns inte alltid tryggt att gå till och från den mitt i natten. Det går inte bussar hur sent som helst, så ibland får vi hämta ungarna i stan.

Vi vill ha en liten femma eller en stor fyra, så vi kan få plats med alla pysselsaker, bord och hyllor till det. Bara det tar upp ett helt rum just nu. Och eftersom det är ett stort intresse så behöver det utrymme. Bäst vore om vi kan få plats med ett extrabord för träffar också.

Idag fick jag ett mail om en fyra som vi ska kolla på. En stoooor fyra, den är på över 120 kvm, och den har ett bra läge. Vi ska kolla på den, och om vi gillar den så LÄT det på mailet, som att vi får den. Men, jag vågar inte hoppas. Inflyttningsdatum är 1 juni, och det är ju om tre månader, så då måste vi säga upp huset typ… NU!

Hela söndagen så hördes en katt skrika utanför Evas hus. Hon bor på fjärde våningen, men skriken hördes väldigt väl. Katten jamade och den lät så förtvivlad så vissa skrik/jam lät som som en skällande hund. Hjärtskärande, som ett plågat barn.

Jag blir så illa berörd när något är fel med ett djur. Det här kändes verkligen inte rätt. Vi gick ner och tittade till katten, kände på den och gav den vatten och lite skinka. Katten åt lite försiktigt, gick mest avvaktande runt och tittade på oss. Men, den kändes väldigt snäll plus att det märktes att den egentligen var tillgiven.

Svansen var borta så jag döpte katten till… Svanslös. Han hade ett väldigt säreget utseende, och påminde väldigt mycket om den svanslösa Manx-katten. Manx-katterna har svagt utvecklad svans, dock i olika hög grad. Pälsen kan vara antingen kort eller lång, och finns i många färger. Huvudet är stort och runt. Ögonen motsvarar pälsens färg. Öronen har avrundade spetsar, kroppen är kraftig och ryggen kort. De har längre bakben än framben och ser lite harliknande ut. Precis som fina Svanslös!

Det märktes väldigt tydligt att det var en uteliggarkatt. Den var smutsig och fet i pälsen, hade smutsiga öron, dock ej skabb. Pälsen var kort men väldigt tjock och på bakre delen av ryggen hade den jättehårda och rätt många tovor. Svansen kan ha blivit kapad, det vet vi ju inte, men stumpen var hur som helst “hel”.

Ingen kan väl behandla sin katt så här illa, så jag misstänker att katten är på rymmen, eller att *ve och fasa* någon har övergivit kattstackarn.

Jag kände över ryggen på honom, och han var otroligt mager plus att revbenen stack ut. Han var väldigt grov över “axlarna”, men om man lägger fingret mellan “axlarna” och drar bakåt på ryggraden så känner man lätt om det är ett magert djur. Men, han kändes inte utsvulten eftersom han inte kastade sig över skinkan, så han måste ha fått tag på mat någonstans.

Jag tyckte så synd om honom. Stackars kissen. Om vi inte redan hade haft tre katter, varav en sjuk, där hemma, så hade jag tagit med honom hem. Han behövde kärlek, mat, omsorg, en veterinärs omdöme och kastrering.

På ena sidan av halsen hade han en svullnad under huden. Det kändes tjockt och inflammerat. Det kan ha varit en fästing som orsakat honom det. Jag trodde inte det fanns fästningar den här tiden på året, men det satt fast ett sprattlande äckel i ryggen på Svanslös.

Vi kollade upp var man kunde vända sig och försökte ringa ett par ställen. Klockan var runt elva och troligen är det ingen som har telefonjour den tiden, tyvärr. Jag knackade på hos grannen till Eva, längst ner. Hon hade katt så jag frågade om det kanske var hennes katt.

Svanslös väckte mig med sitt skrikande vid ett par tillfällen under natten och även på morgonen. Det är ju svinkallt ute oxå. Jag ville bara hålla om stackarn och ge honom värme.

Svanslös var så utmattad så när han jamade under fm, så var han hes. Han var nog trött efter att ha stått och ylat i ett dygn, så han vilade lite i knät när han kändes sig lite tryggare innan vi åkte till Katthemmet med honom. Sötnos… Åh, vad jag önskar att jag kunde ta med honom hem.

Vi fick låna Marias kattbur när vi körde Svanslös till Skövde katthem. Vi hade pratat med en tjej där som sa att vi skulle komma med honom. Hon skulle observera honom i ett par dagar, och sedan ta med honom på en veterinärrunda med undersökning och kastrering. Sen skulle hon sätta ut en annons, så får vi se om någon hör av sig.

Jag har fått ett mail av en tjej som skrev att hon fick telefonsamtal i höstas när hon hittat en katt. Samtalet var från en kvinna som för ca tre år sedan blivit av med sin gråtigrerade svanslösa katt i Tidaholm. Kvinnan ringde på alla hittade katter i hopp om att hennes svanslöse älskling skulle dyka upp.

Tyvärr hade såklart inte tjejen kvar kvinnans telnr, men skulle sätta upp en annons i samma affär som i höstas. Kanske kvinnan med den förlorade katten hör av sig, och TÄNK OM det är samma katt! Det vore ju helt underbart, men tre år är lång tid, speciellt om man är en uteliggarkatt. Men, hur som helst är Svanslös nu i goda händer.

Jag älskar väskor och köper en ny så fort jag ser nåt jag gillar. Ja, det är klart att jag letar. Är man väsknörd så är man. På Teneriffa tex köpte jag ju två väskor.

Väskan här nedan är helt galet snygg. Jag vill vill vill ha den. Men, det är en Dieselväska och de kostar… Pengar. Men dregla lite kan man ju. :]

Nu har jag redigerat en massa foton från Teneriffa. Jag har börjat lägga upp dem. Än så länge ligger bara dag #1 uppe. Ni hittar resans länk(ar) under fotot på mig till höger, högst upp bland kategorierna. Imorn kommer troligen fler klara dagar. :]

Nu ska jag sova. Jag har jobbat hela helgen. Imorn ska jag på första mötet i min utredning om jag har nån släng av ADHD. Nervöst. Nattinatti