Jag behöver hjälp. Jag ska betala in 5$ med PayPal, och hela tiden står det att jag ska fylla i mitt kontokortsnummer. Men, jag HAR INTE nåt kontokort, det var ju därför jag skaffade PayPal istället. *muttrar* Men, jag fattar inte hur man gör… Heeeeelp!!

På ett ställe hittade jag att jag ska maila någonstans till adressen dit jag vill sända pengar, men om det inte finns någon adress då??? Det verkar sååå krångligt så jag blir arg… Nån som vet hur tusan man ska göra? Jag har fört över pengar, så det finns pengar på mitt PayPal-konto iaf.

Nu väntar frukosten… skriver nog mer i em…

Idag har jag gått igenom hela mitt liv, från födsel till nu, 37 års ålder. Jag har först gått igenom min årskrönika, och skrivit stödord för de åren som det har hänt viktiga saker i mitt liv. Både jobbiga och roliga. Mitt liv har inte varit världens lättaste och roligaste, tyvärr.

Min barndom kantades av både fysisk och psykisk misshandel, något som har satt sina spår. Mina tonår var väldigt kaotiska, och jag gjorde revolt tidigt. Jag ska sammanställa min årskrönika och lägga upp här inne tror jag. Jag har inte bestämt mig ännu för om jag ska lägga den öppen, eller bakom lösenord. Jag får se.

Meningen med den här tillbakablicken av mitt liv, var för att jag skulle skriva en livslinje till Resursforum. Jag hade fått det i “hemläxa”. Väl där, så skrev handledaren (en kurator) upp mitt liv på tavlan, och diskuterade utifrån det. Och frågade en del. Det var jättejobbigt, men inte jobbigt att berätta om på det sättet. Mer att bli påmind, som gör mig ledsen.

Handledaren frågade mig var jag får all min styrka ifrån, hur jag kan vara så stark. Hur jag har orkat ta mig igenom allt det här själv. Men, jag har inte haft något val. Jag har varit tvungen att bita ihop. Men, hon sa att det är inte konstigt att jag mår som jag mår med allt det bakom mig som har hänt.

Vi pratade lite till när gruppen var avslutad för idag, och hon sa att hon kunde hjälpa mig att prata med en kvinna där uppe, som kanske hade möjlighet att ta sig an mig för samtal. Det verkade som att det handlade lite om kognitiv terapi på nåt sätt, och det är jag själaglad för. Jag vill verkligen det. Handledaren sa att det var dax att vända mitt liv till något positivt nu, och att de skulle försöka hjälpa mig. *tacksam*

Det blev många tårar när jag berättade om mitt liv, många tunga minnen. Tårar betyder huvudvärk, och jag har haft en jobbig huvudvärk hela jäkla dan. När jag var färdig på Resursforum, så mötte jag Anna och Maria som hade väntat på mig. Vi tog en sväng på stan. Handlade lite och var och åt. Sen knallade vi hem till oss. Maria följde med en stund.

Jag har mest legat på soffan och haft ont i skallen, och Anna pusslar lite med sin tatuering på ryggen, med bilder i datorn. Hon vill ha fler… Den hon har nu är såååå söt! En liten tigerunge på skuldran. När Maria åkte iväg, så kollade jag och Anna på lite Greys Anatomy. Jennifer har Ellen här, och de sitter i köket vid varsin dator och fnissar. Eller asgarvar var väl rätt ord…

Visst är Annas tatuering sååå fin!!!

På lördag kommer Annas mamma och pappa, och jag längtar så efter att få träffa dem! Om två veckor har jag och Anna varit tillsammans i FEM MÅNADER! :innocent: Snacka om att tiden går fort!!! Jag ser fram emot att få träffa Annas bror och syster någongång oxå… Hoppas på snart!

Nu ska jag lämna tillbaka datorn till Jennifer som frågar om jag är klar snart…

Idag har jag verkligen mass-uppdaterat min blogg *host* hemsida var det ju ja… Jag har lagt in mängder med foton på mig, mig, mig, mig, Anna, Anna & mig, Jennifer, katterna, ödlorna, mig som tonåring mm. Kolla under fliken Personligt, Med foton till höger. Där finns det numer foton under alla kategorier, och många oxå! Jag måste få min son till att dela med sig lite foton på honom, så jag får upp lite på honom oxå.

Anna har redigerat foton hela långa dagen, och nu sitter hon och klipper ut stämplar som är satta på EZ-foam. Det är sååå tråkigt, så jag är glad att hon gör det den här ggn. Vi ska snart pyssla lite här. Har väntat på det hela dan, men datorn har av någon anledning varit roligare.

Jag har ont som satan i nacken, upp i skallen och ner mot ryggen. Har knappt kunnat röra nacken utan att det smärtar. Huga… Medicineringen verkar gå bra, men den tråkiga biverkningen är åter tillbaka. Imorn måste jag till apoteket och hämta ut mer Cymbalta. Första asken är slut. Och nu står jag på 60 mg om dagen. Illamåendet är inte sååå jobbigt.

Idag har Jennifer lagat mat; potatismos (nåja, jag gjorde moset) och stekt vitlökskorv. Gottigt… Saknar Alexander. Pirkko är på väg hit på en kopp te, så nu ska jag avsluta för idag.

Min älskade goa underbara flickvän har suttit i ett par timmar och filat, pillat och smörjt in mina fötter. Snacka om lyxbehandling! Så härligt! Innan satt jag i fotbad i en timme eller nåt… *s* Glömde bort att jag hade fötterna i blöt… Jag vill ju få lite snygga mjuka fötter innan sommaren. Nog för att jag går barfota året om, men ändå…

Jag har pillat lite med menyer och vad som ska vara uppe på min sida här. Har haft lite beslutsångest vad jag ska spara från mina gamla sidor. Nu har jag gjort om lite iallafall. En meny med text om mitt liv och sånt, en meny med foton på oss alla… och så tog jag bort alla recept som jag satt med i flera timmar igår och la in… Jag ångrade mig.

Varför i hela friden ska jag ha massa recept på min sida, finns ju så många andra bra receptsidor på nätet. Det är bättre att jag koncentrerar mig på det jag vill visa upp. Mitt liv, foton på mig och min familj, vårt hem, mina konsertbilder, det jag scrappar och mina dikter känns viktigast just nu. Min viktsida kommer även att läggas in här inom sinom tid. Viktomaten ni vet, som har läst mig i några år.

Jag har suttit och gått igenom lite gamla foton på katterna oxå… och hittade såååå söta kort på dem som bebisar… Snacka om att de var små, och speciellt Tindra som har lagt på sig på tok för många kg.

Zpiky som liten bebis… såååå jäkla söt!

Tindra som liten… såååå gullig!!!

Det var verkligen inte svårt att bli kär i dessa små pälsbollar. *älskar* Zpiky kommer från Mölndal och Tindra är från Uppsala. Just dessa två foton på dem har förra ägarna tagit, så jag skulle få se hur de såg ut innan jag hämtade/fick hit dem. Blev ju galet kär i dem med en gång!

Nu har Anna oxå köpt sig ett domännamn och webhotell. Kostar ju bara typ 160 kr om året, så det är ju inte direkt dyrt att ha eget. Det kommer upp en sida där inom kort skulle jag tro. Om vi får någon ordning på det. Jag är ju inte så haj på detta med bloggar, men det ska nog lösa sig. Jag vet ju hur min funkar nu iaf. Med vääääldigt god hjälp av underbara Saija!

Jag såg att tjejsnacks funktion att lägga in sin blogg försvann när jag la in ny vecka. Man kan visst bara ha en uppe samtidigt. Så, jag ska faktiskt betala, så jag får den funktionen att man kan ha flera samtidigt, kostar 5$ per år, och det kan det väl vara värt så det funkar… Ca 35 spänn… No big deal…

Nu är klockan halv två strax, börjar bli lite tröttig i skallen… gäspar en del och så… :yawn: Behöver nog lite sömn… Nattinatti… :sleep:

Idag har jag av någon anledning hamnat på ett par bloggar som handlar om människor som har gått bort i sjukdomen cancer. Ett litet barn och en kvinna i min ålder. Det är så tragiskt, så fruktansvärt hemskt. Var och varannan människa drabbas av cancer verkar det som, antingen själv eller någon i närheten. Vad kommer den där djävulska sjukdomen ifrån egentligen. Varför får så många cancer? Jag förstår faktiskt inte.

När jag var 20 år, förlorade jag en pojkvän som fick cancer i levern. Det spred sig till lungorna. Fredrik hade jätteont i ryggen, kunde inte ligga, inte sitta, inte stå. Han bara grät för att det gjorde så ont. Prover togs, han var inlagd på Sahlgrenska i en period. Det här var i början på året, januari 1992. Det tog ett tag innan de hittade anledningen till att han hade så ont och blev så sjuk.

Den 10 mars 1992 dog Fredrik. Då hade vi vetat i 2,5 vecka att han hade cancer. TVÅ OCH EN HALV VECKA! Man fattar inte. Man vill inte fatta. Man är så maktlös. Han ville vara hemma hos sina föräldrar, och jag var där hos honom. Det gick så fort, så galet fort. Från att ha varit en frisk kille på 26 år, så blev han på ett par dagar som en zombie. Han kunde inte äta själv, jag fick mata honom. Han kunde nästan inte svälja ner alla mediciner som han skulle ta. Han bara satt där.

Jag sov med honom några dagar innan han gick bort, och han hade så ont. Han kunde knappt röra sig. Han ville att jag skulle ligga på hans arm, trots smärtan, och han pussade på mig. Jag minns det som om det var igår.

Den dagen Fredrik inte fanns i jordelivet mer, ringde hans far och bror på min dörr. Jag förstod genast vad besökets mening var. Jag sa det själv… han är borta, han är död, eller hur! Och så var det… Jag åkte med dem för att ta farväl. Han låg så fridfullt i sin säng. Så insjunken och sjuk. Alldeles gul i kroppen. Men smärtan i hans ansikte var borta. De plågsamma ögonen var stängda, för alltid.

Jag fick vara ensam med honom en stund. Jag är så glad att jag fick möjligheten att se honom, och att jag fick klappa honom på kinden där han låg. Jag tror inte att jag hade förstått att han faktiskt var borta annars. Han var min stora kärlek. Jag var gravid med min son, med en annan kille, och min son är född dagen efter Fredrik gick bort.

Det var jättekonstigt. Ena dagen känna sån smärta för att ha förlorat någon som står en så nära, och som man älskar så. Och nästa dag föda fram ett barn, och känna sån lycka. Det var en märklig period kan jag lugnt säga. Jag låg på BB i en vecka, och åkte direkt därifrån till Fredriks begravning. Min son var hos min mamma under tiden. Det var en fruktansvärd begravning. Det var så fint, hela kyrkan var full av människor. Vänner som grät hjärtskärande och så mycket smärta. Men man ska inte dö när man är 26 år. Så är det bara. Livet är orättvist.

Det har satt sina spår. Och jag är livrädd för smärta. Så fort jag får ont i ryggen, så går tankarna till Fredrik och hans smärta i ryggen. Jag tänker, såklart, på den hemska anledningen till att han hade ont. Jag har sån dödsångest, och ibland kan jag ligga och gråta för att jag är så rädd att få cancer. Eller att jag ska förlora mina barn, eller någon annan nära i den jävla sjukdomen. :worship: Man vet ju inte! Man har inte en aning. :worried:

Kan någon forskare bara komma på ett botemedel för alla sorters cancer. Kan de bara komma på någon medicin man kan ta i förväg så man aldrig kan få cancer.

Just nu sitter Maria och Anna och har teaterplanering. Vi var på Marias födelsedagsfest igår. Tanken var att inte gå dit alls, men vi blev lite sugna under em. Jag hade lite ångest, och mådde skit på dan, sov en stund medan Anna lagade mat. Efter maten, en dusch och lite fixning av hår och smink, så kändes det rätt bra. Älsklingen plattade mitt hår, och otroligt nog så blev jag nöjd. Men, orka hålla på med smink och plattång varje jäkla dag för att kunna titta sig i spegeln och inte gråta.

Nyplattat hår, blev rätt ok… och lite smink gör alltid susen…
Ser åtminstone inte LIKA blekfet ut.

Festen igår blev trevlig iallafall. Anna är så satans snygg! :innocent: Och när man kommer ut bland folk, så tittar man på varandra med helt andra ögon, och hon är sååå jävla snygg! Så sexig! Jag blir alldeles pirrig och om möjligt ännu mer nykär. :luv: Min vackra underbara flickvän. *älskar så mycket*

Anna skulle lära mig att dansa foxtrot, och jag skrattade mest tror jag. Men, tillslut så gick det hur bra som helst, och vi dansade så jag blev alldeles yr i skallen. Det är verkligen roligt att dansa. Jag älskar att dansa. Och så fick jag ju dansa med den vackraste oxå!

Jag och Anna… jag fattar bara inte vad den snygga tjejen ser hos mig riktigt.
Men lycklig är jag över att vi är varandras! *kär*

Mmmmmmm…. Så gott att pussas…

Idag är älsklingen lite bakfull… hon har mest legat på soffan och tyckt synd om sig själv. Sötisen… Och jag har suttit vid datorn och skrivit här… Nu ska jag snart köra hem Anna-Karin som kommer med tåget, och sen ska vi se på film och äta nåt.

Jag kom på att jag har glömt att skriva om Robinson igår, så några ord då… Jag tyckte att rätt person åkte ut, Valpen. Han var mager, tärd och ingen ork… han borde åka hem och äta/vila upp sig lite. Jävligt tråkigt om min favorit Erik “rosa-tuppkammen” Billing skulle åka ut.